Keep up!

Sommaren 2017

Vi har haft en underbar semester i USA hela familjen, men både resa dit och hem var ingen höjdare. Det blev strul på båda hållen och 45 timmar per resa fick vi uthärda. Det innebar långa väntetider i flygplanet, på flygplats, åka taxi mitt i natten, sova på hotell, vara sömnlös och äta oregelbundet och inte helt nyttigt. De här 45 timmarnas stress, sömnlöshet, ovisshet, folk överallt och obekväma stolar var en utmaning. Det är bland annat vid liknande tillfällen som vi märker hur mycket motståndskraft vi har och hur mycket vi lyssnar på vår inre vägledning när allt är kaos och ovisst och fysiskt påfrestande. För några år sedan kunde jag inte dammsuga vardagsrummet utan att därefter ligga med svår migrän i ett mörkt rum resten av dagen. Den här gången kunde jag slappna av, hålla mig lugn och vara i stunden utan att låta mig påverkas känslomässigt av allt kaos. Jag visste att allt skulle ordna sig. Jag visste att vi skulle komma fram (och hem) och att allting förändras hela tiden, även jobbiga situationer. Ingenting varar för alltid. Jag kände tacksamhet, jag hade mina barn hos mig, jag hade en stol att sitta på, jag hade pengar i börsen så jag kunde köpa lite mat, jag hade damernas i närheten, det gick ingen nöd på mig. Jag kunde sluta ögonen en stund och meditera och hämta kraft. Jag kunde se med nyfikna ögon på alla dessa människor på väg någonstans och som hamnat just här med oss. Jag kunde se alla hjälpsamma och hårt arbetande människor där flygplatsen var deras arbetsplats. Och allt var ok. Det var ok. Och precis som jag visste ordnade allt sig till slut. Jag valde att acceptera att det var som det var. Alternativet hade varit att jag stressat upp mig, blivit nervös och orolig och irriterat mig på att det var folk överallt. Så hade jag gjort för några år sedan och vad hade resultatet blivit? Vi hade kommit hem, men jag hade varit utmattad och döende i migrän under många många dagar. Visst var jag trött och hade lite ont i huvudet, men ljusår från tidigare erfarenheter.

Jag är tacksam att jag nu har insikten att jag kan välja. Vid varje situation varje dag kan jag välja hur jag vill agera. Att agera och inte reagera. Det är så enkelt, men kan också vara så svårt. Kundaliniyogan är ett fantastiskt redskap att ta till, men det har även varit viktigt för mig att ge mig ut och träffa andra som är på samma resa. Resan att mer och mer vara i kontakt med mig själv. När vi känner självkärlek, självmedkänsla och lyssnar på vårt hjärta, då kommer läkningen och lugnet. Vi läker inifrån och ut och så småningom tonar symptomen på sjukdomar och fysisk och psykisk smärta bort helt eller till någonstans i bakgrunden där den inte längre styr. Det enda vi behöver göra är: Keep up!